I dag har vi en spesiell person som skal være vårt intervjuobjekt. I
innebandyverdens fin rum som vi så enkelt sier det fins det mange legender.
Dette er en av dem.

Bruno Lundberg for de av dere som IKKE vet hvem er tilhørte den herlige klubben
Balrog Oilers. Botkyrkaklubben som under hele 90-tallet frem til første halvdelen
av 2000-tallet var en av innebandyens virklige powerhouses, trendsetterne og
stilikoner. De var det urbane laget som var frontrunners for det coole, heftige
og litt tøffe looken.

Alle vi gutta som var nye i idretten på 90-tallet så opp til disse tøffe
nesten litt skateraktige stilobjektene som var reklamefronten til Nike, prydet Buster
forside og var nasjonale objekter.
Mange av spillerne ble myter og levende legender som Bruno Lundberg,
Jonas ”Silen” Eriksson, Christian Hellström, Conny Svensson, Thomas ”Brolle” Brottman,
Peter «Ludde» Lundin og Nicklas Lärnvåg.

Det de gjorde, det de spilte med av utstyr det var det som ble brukt av
oss andre. Selv i dag forstår ikke den yngre generasjonen hvilken posisjon de hadde
og hva de gjorde for sporten i Sverige og internasjonalt.

Navn: Bruno Lundberg

Sivil status: Skild, med en utflyttad 23-årig Pontus och en 10-årig Mia som jag har varannan vecka.

Jobb: Förbättringskonsult på One Office.

Favoritt lag hockey: Hmmm.. låt mig tänka.. Detroit Red Wings!

Favoritt lag fotball: The Baggies & Bajen! (West Bromwich Albions & Hammarby IF).

Favoritt matrett: Kött! New York Strip.. med tillbehör.

Som ung hvilke idretter drev du med?
Svar: Jag höll på med det mesta.. fotboll, hockey, basket, pingis, baseboll och t o m schack..

Hva sitter du igjen med av denne herlige tiden i Balrog?
Svar: Vårt mindset, odödliga minnen, och vänner från både Balrog och ”hatade” motståndare.

Om du vil forandre på NOE, hva ville det vært?
Svar: Jag vill nog inte det. Allt som skedde, bra eller dåliga saker, har ju gett mig det som till slut kallas min erfarenhet.

Føler du at dere fikk vist innebandyverden hele deres talent?
Svar: Jag vet inte. Egentligen inte. Innebandyvärlden fick bara se talangen vi hade på plan.
Och ”talangen” vi hade för att sälja oss själva och innebandyn genom vår attityd. Vi hade också
en annan stor talang. Men den talangen såg ingen. Den talangen var beslutsamhet. Att skoningslöst
kunna, och orka, underkasta sig stenhård träning i många år. Det tog oss 5 år av den träningen
innan vi stod på toppen och alla fick njuta av vår talang.

Greide trenerne å holde dere under kontroll og utvikle dere innebandymessig?
Svar: Det tycker jag. Trots att vi var många otroligt starka individer, ledare och informella ledare,
som var flaggbärare, fanns hela tiden en stor respekt mellan oss alla. Vi kom från typ samma ställe,
vi kände varandra och det låg inte bara på tränaren att utveckla oss. Idéer kom från alla håll för
att hitta förbättringar i spel eller detaljer. Vi tog sikte på ett mål, tränaren pekade ut vägen,
vi styrde båten, och tillsammans såg vi till att vi nådde dit vi ville.

Hvem var deres leder i laget?
Svar: Jonas ”Silen” Eriksson & Peter ”Ludde” Lundin var mångåriga kaptener på den tiden. Grymma ledare!
Men vi hade också starka informella ledare, varav jag var en av dem. Och trots flera SM-guld och
EC-guld så är kanske det stoltaste minnet när jag bar kaptensbindeln och ledde laget i tre matcher
i början på säsongen 93/94. 

Hvilken triumf gav deg mest i Balrog tiden?
Svar: Det är nog första SM-guldet. Att vinna efter att vi 5 år tidigare hade bestämt oss för att
vinna.. Den känslan!

Spilte du noen VM sluttspill med Sverige?
Svar: Nej, men det är många som tror det. Jag fick aldrig äran att dra på mig landslagströjan.
Jag tror att man behövde vara bra för att göra det.. 

Hvilken trener gav deg mest?
Svar: Jag kan nog inte säga vem. Jag tycker att de flesta har gett mig något.

Hva fikk deg til å komme til Norge og spille for Tunet?
Svar: Jag och dåvarande sambon hade spelat i Schweiz året innan och hon flyttade hem till Norge.
När min säsong var klar så flyttade jag efter. Hon var ju Tunet-tjej och jag hade kompisar där,
Danne Södergren och Janne Serenander, så det var ett lätt val.

Hva husker du best i din tid i Norge?
Svar: Det var en fin tid. Vi hade ett bra lag. Men Tunet hade aldrig vunnit något. Vi fick in en
väldigt bra träningsmentalitet på ganska kort tid och det gav resultat. Jag minns att vi hade
problem med spelet på försäsongen. Vi ändrade spelsystem till en låg 2-2-1, slog Holmlia i
seriepremiären och sen rullade det på. Plötsligt trodde vi på det vi gjorde. Jag minns seriefinalen
i sista omgången mot Greåker som vi vann med typ 7-3 efter att ha slaskat 4 i PP..!
Och sen avgjorde vi NM-finalen, mot Greåker igen, i sudden death.. också i PP..! ”Mille” Johansson
slaskade in ett skott i typ 195km/tim..
Det var en härlig känsla att få vara med när gamla Tunetlegender som Morten Finstad, Thomas
Solheim, André Sveen, Ray Evensen m.fl. tog sitt första NM.

Typ den här känslan..! 
Annars kommer jag också ihåg den fantastiska biff/bearnaise-pizzan som jag hämtade på pizzerian
vid Manglerud T-banestation ibland.. 

Hvilke innebandyklubber har du trent?
Svar: Jag har tränat Balrogs HJ, Tunets damer, Balrog Oilers, Södertälje Rockets, AIK, Balrog igen,
Huddinge, Södertälje igen, Balrog än en gång, Hässelby Hawks och nu skall jag träna
Tyresö/Trollbäckens damer i SSL.

Hva inspirerer en leder som deg å bli norsk landslagstrener?
Svar: Utmaningen att göra Norge till en Topp4-nation! Och möjligheten att utveckla mitt ledarskap.
Ända sen jag var här så har jag alltid tyckt att det finns för bra spelare för att inte göra det
bättre än att komma 5:a/6:a i VM hela tiden. Jag har sen länge sagt, iaf till folk i min närhet,
att jag skulle vilja ha ett uppdrag och försöka hjälpa Norge att ta nästa kliv. Men sen måste man
ju vara intressant och det har jag kanske inte varit för Norge genom åren. När sen André blev
landslagschef och jag läste nånstans att de saknade den sista pusselbiten i ledningen, ringde
jag upp och undrade vad de letade efter. Vi pratade en hel del i höstas och vi kom fram till att
vi hade stor samsyn på hur vi ville gå tillväga för att börja vandringen mot högre höjder.
Och jag är tacksam att André vågade satsa på mig.

Hva er ditt mål med det norske landslaget?
Svar: Hahaha.. jag har ingen egen agenda.. men vårt mål med landslaget är att få individen att
förstå hur mycket tid, engagemang, passion & träning det krävs för att ta nästa steg. Allt som
gjorts tidigare har tagit Norge till 5-6 i världen. Vi behöver ändra något. Som vi ser det så
finns ok talang för spelet, det finns ok snabbhet, det finns ok skott, försvarsspel är ok. Den
stora skillnaden mellan de fyra stora och Norge är inställning till träning. Och skall vi ta
nästa steg så är det den enskilt viktigaste punkten som vi, alla, behöver jobba med inom Norsk
innebandy. Vi vill att alla ser på sig själva som idrottsmän. Det innebär att man har höga ambitioner,
vilket också innebär att man prioriterar därefter.
Och det innebär att man hela tiden skall vilja bli bättre, annars slutar man att vara bra!
Vi vill få bort inställningar som många i dagens samhälle väljer. T ex ”det räcker”, eller ”det lätta
motståndets väg”. Många vill ha mycket men betala lite. Det funkar inte att träna 2-3 ggr/vecka. Att
vilja bli bättre/bäst är hårt, tufft & jobbigt och kostar väldigt mycket av det jag nämnde tidigare.
Vi behöver också få fler norska spelare till de svenska ligorna. Det behöver nödvändigtvis inte vara
SSL, båda Allsvenskorna är grymt bra serier. Kolla på tjeckerna och schweizarna. De åker över, börjar
där de kan och jobbar sig uppåt. Nu har de mellan 5 och 10 st som spelar i SSL. Klart som tusan att
dessa spelare hjälper sitt land att få ett starkare landslag. Norska spelare behöver också vidga
sina vyer och inte vara så hemkära.

Sök utveckling! Dags att slita sig från loff, rosinbollar & Peppes Pizza.. 😉

til slutt vil jeg stille et simpelt spørsmål….

Kommer det noen gang en klubb som Balrog igjen i Sverige?

Nej! And you can take that to the bank..! 

Setter stor pris på at du tar deg tid til å svare på spørsmålene og lykke til i Tyresö/Trollbäckens damer i SSL